Att äga en avelshane?

 

Av Hanne Winninge Uppfödarkommittén SSBTK

 

Jag har också varit ny och grön och drömt stora drömmar om avel och stjärnstatus. Jag har också sett min egen hane som ett riktigt praktexemplar som självklart borde få bli pappa till ett helt gäng kluriga avkommor. Det var förvisso mer än 20 år sedan nu, men jag minns fortfarande den entusiastiska känslan.

                        De här tankebanorna dyker säkert upp både här och var, i alla olika raser och i alla olika djurarter vi människor avlar på. Det är bra med driv och det är bra med vilja, så jag vill absolut inte hålla någon tillbaka bara för att deras dröm är ny eller stor. Men nog finns det väl ändå vissa saker som vi som hållit på ett tag kan delge våra hanhundsägande rasfränder? Jag satte ihop en lista med alla de downsides som det faktiskt finns med att hålla en avelshane. Har du fler saker du anser behöver stå med? Let me know och jag ska snabbt infoga dem.

  

1.) Hanen ska förstås vara av intressant stam och med ypperlig exteriör samt rastypiskt temperament. Svårare än vad man kan tro, eftersom de linjer man själv gillar kanske inte uppskattas av alla. Lika som att de linjer man är välbekant med kanske redan har sin kvot fylld med intressanta avelshanar. Exteriören är en tuff bit att uppfylla. Det finns säkerligen en hel del hanar därute med både ck och cert som aldrig kommer att få kullar efter sig.

2.) Du behöver se till att din hane är up-to-date med alla hälsotest. Det innebär alltså t.ex. ögonlysning, hjärtundersökningar, BAER-tester, PLL-test, patellaundersökning, hd/ad-röntgen, DNA-test och kanske KCS-tester. Vissa test ska göras en gång, medan andra görs årligen. Hanar som faller genom på dessa test blir helt oanvändbara och då har man lagt stor möda och massa pengar på att faktiskt göra testerna. Utmärkt för rasen, men lite tungt för den egna plånboken.

3.) Meritering. Visserligen är många raser kanske mest uppskattade som sällskaps- och utställningshundar, men för att lyckas som utställningshund krävs en massa anmälningsavgifter, resekostnader, kostnader för trimmer/pälsvårdspreparat, övernattningar etc. Min egen resa till World Dog Show landade på stadiga 6000 kr och då sov vi i bilen med tält... Kanske vill du se till att din hane dessutom kanske är mentalbeskriven? Eller har provat agility, lydnad eller rallylydnad? Viltspår, bruks eller kanske flera av ovanstående sporter? Mer pengar....

4.) Hanen ska vara i toppform för att kunna para de tikar han får på besök. Det kräver att han ska vara pigg, frisk och välmusklad i alla lägen. Han ska dessutom veta hur man gör. Det är faktiskt inte riktigt så enkelt som man tror.

5.) Tikbesöken sker sällan tisdagkväll kl. 18-20 utan allt som oftast på mosters 70-års kalas, juldagen eller en helg man vikt till semester på Gotland. Då ska din hund vara redo och du ska vara beredd på att husera en löptik mitt i julbestyren. Har du plats och möjlighet att ta dig an någon annans hund i ett par dagar? Har du möjlighet att dela på kärleksparet och är du insatt i vad det innebär att ha en höglöpande flicka hemma hos din annars rumsrena hane? Killar som har töser på besök få ofta lust att lyfta på benet både här och var, dessutom så sker kanske parningen i din säng/soffa. Det blir en del kladd och söl som ska tas om hand.

6.) Efterspelet innebär att din hane nu vet vad han ska göra med flickor. Många gånger gör det grabbarna lite extra stöddiga och definitivt mer könsmedvetna. Grannens tik kanske lockar extra mycket och vips är han på eget friarstråt. Innekissandet är hanhundens sätt att markera sitt revir och det är inte säkert att han upphör med denna ovana bara för att hans fästmö åkt hem. Detta ofog vill de gärna ta med sig på nya ställen, såsom mormors sommarstuga, svärmors nya husbil eller varför inte chefens skrivbord?

7.) Ansvarsfrågan. Det är inte sällan som hanhunden skälls för alla de defekter som möjligen kan uppstå hos valparna. Såväl andra uppfödare som tikägaren kan plötsligt komma med frågor om härstamning, hälsotillstånd och annat som de förväntar sig svar på. Du bör också räkna med att du som ny hanhundsägare har extra ögon på dig.

  

Vill Du trots alla detta satsa på att ha en avelshane, så är mitt råd att hitta en kunnig och erfaren mentor som tycker om din hane och som kan hjälpa dig promota honom rätt. Stort lycka till!

 

Inför din första valpkull

 

Idag finns det ungefär 16.000 aktiva hunduppfödare i Sverige och all uppfödning börjar med en första kull.

Har även du börjat fundera på att starta hunduppfödning? Här får du lite tips på vägen. Det är mycket att

tänka på innan, såväl för tik- som hanhundsägaren.

 

Idag räknar man med att det finns 16 000 aktiva hunduppfödare

i vårt land. Samtliga har de någon gång fött

upp sin allra första kull. Hör du till dem som har börjat

fundera på hur det skulle vara att göra den erfarenheten?

De allra bästa förutsättningarna för att den första

valpkullen ska bli en positiv upplevelse har du om du

förbereder dig noga. Det handlar om att fördjupa sina

kunskaper – och att ta konsekvenserna som den ökade

insikten kan medföra. Oavsett hur gullig och rar din tik

är kan det hända att du kommer fram till att hon inte

håller måttet som avelshund.

 

Hitta information

Ett tips är att du börjar med att sätta dig in i den Rasspecifika

Avelsstrategin, RAS, för just din hundras. Den

finns på rasklubbens webbplats. I RAS har klubben

arbetat fram en nulägesbild av rasen, man har satt upp

mål för aveln och man har formulerat en strategi för

att nå dit. Fundera på om din tik och den valpkull du

drömmer om är i linje med klubben strategi, om den

bidrar till att föra rasen ett litet snäpp närmare målet.

Svenska Kennelklubbens Grundregler ska du också känna

till. Alla medlemmar i SKK är skyldiga att följa dessa

regler. Här finns t ex avsnitt om avelsetik, uppfödaretik

och om vad som gäller vid försäljning.

 

SKK har en Avelspolicy som ger en god vägledning för

hur avel ska bedrivas för att vara ”målinriktad, långsiktig

och hållbar” vilket är grundtanken i organisationen.

Det är också viktigt att du läser de registreringsbestämmelser

som gäller för just din ras.

Olika raser har olika bestämmelser för att valpar ska

kunna registreras. För de raser som ingår i hälsoprogram,

t ex mot höftledsdysplasi, HD – eller ögonsjukdomar,

gäller att avelsdjuren ska ha ett undersökningsresultat

officiellt fastställt före parning. Detta är logiskt:

eftersom rasen har ett hälsoprogram är sjukdomen/defekten

en viktig aspekt vid valet av avelsdjur, därför ska

man känna till resultatet innan man bestämmer vilka

hundar som ska användas i aveln. Kontrollera regelverk

och bestämmelser så nära en parning som möjligt eftersom

de genomgår förändringar.

En hel del av de ovan nämnda texterna och regelverken

finns samlade i häftet ”Avel ”.

Varje specialklubb har avelsfunktionärer, som har god

överblick över rasen och kan ge dig värdefull information.

Förr i tiden hade avelsråden ofta till uppgift att

rekommendera hanhundar till tikägare, men den rollen

har man allt mer frångått. Istället lägger man sig vinn

om att ha ett helhetsperspektiv och att kunna upplysa t

ex en tikägare om vad som är viktigt att beakta i aveln

för just den aktuella rasen ifråga.

www.skk.se/Uppfödning

 

Avelsdata

Det finns en webbtjänst som är speciellt framtagen för

att hjälpa uppfödare i deras arbete. Den heter SKK

Avelsdata och kostar ingenting att använda. Det enda

som fordras är att du registrerar dig med ett lösenord

vid första besöket. Avelsdata har uppgifter om raser

både på populations- och individnivå. Det betyder att

du kan studera enskilda hundars tävlings-, prov- och

veterinärundersökningsresultat men också att du lätt

kan få statistik över en hel ras. Dessutom har Avelsdata

en funktion för provparning mellan hundar. Genom

att använda den kan du snabbt få uppgift om inavelsgraden

för en tänkt kombination. SKK avråder från

enskilda parningar med högre inavelskoefficient än

6,25%, d v s där hundarna är kusiner eller ännu närmare

släkt. För en ras i sin helhet bör samma siffra inte

överstiga 2,5%. I den Rasspecifika Avelsstrategin, RAS,

som utarbetats för varje hundras registrerad i SKK kan

rasklubben ha angett en lämplig maximal inavelsnivå.

Din egen uppfödare, d v s den person som har fött upp

din tik, har säkert också stor och värdefull kunskap

om din tiks familjebild både ifråga om fördelar och

svagheter. Uppfödaren kan tipsa dig om vad du bör

se upp med, kanske om vilka kombinationer som kan

medföra risk för olika problem, eventuellt om bland

vilka hanhundar du förslagsvis ska leta täckhund etc.

En bra relation till din uppfödare betyder också att du

har en person med praktisk erfarenhet av uppfödning

att få råd och stöd av.

Kennelkonsulenten i ditt län är ytterligare en resurs

som du kan ha glädje av. Konsulenterna gör besök hos

uppfödare för att ge råd och stöd och för att se till att

hundarna mår bra. Har du frågor kring uppfödning,

hundhållning eller avtalsskrivning kan konsulenten

hjälpa dig till rätta. Telefonnummer till konsulenterna

i ditt län får du från SKKs kennelkonsulentsekretariat,

tel 08-795 30 00.

 

Krävande

Innan man har varit med om sin första valpkull är det

svårt att förstå hur mycket tid det tar att föda upp hundar.

Prioritering ett när man planerar en kull är därför

att se till att det finns tidsmässigt utrymme. Den första

tiden kan förefalla lugn, men den nyförlösta tiken och

valparna behöver regelbunden tillsyn och ska därför

inte lämnas ensamma längre stunder. I och med att valparna

växer och deras aktiveringsbehov ökar, ökar också

uppfödarens arbete. Det blir mer att skura, det blir fler

måltider att servera, det blir alltmer högljudda krav från

valplådan på sällskap och underhållning. Och så småningom

börjar valpköpare vilja komma på besök…

I ditt tidsschema ska det också finnas plats för de valpar

som inte är sålda vid åtta veckors ålder. Det är absolut

inte ovanligt att någon eller några av småttingarna blir

kvar ett tag. Eftersläntrarna nöjer sig knappast med

att bli behandlade som småvalpar, de måste nu börja

stimuleras och tränas på samma sätt som de sålda syskonen.

Det tar – tid!

 

En god egenskap hos en uppfödare är vetgirighet. Ju

större ditt eget intresse är för din ras, ju mer du läser in

och utbildar dig, ju mer erfarenhet inom hundsporten

du skaffar dig, till desto större hjälp är du för dina valpköpare.

Har ni en god kontakt kommer det att vara till

dig de vänder sig med alla frågor som är förenade med

ett valpköp. De förväntar sig också att du ska kunna

berätta allt om rasen, dess karaktär, typiska egenskaper,

arbetssätt och hälsa.

Det är viktigt att du har rätt försäkringsskydd för din

valptik. Det ska täcka de komplikationer som kan

uppstå när en hund används i avel och ersätta t ex ett

kejsarsnitt. Ta också reda på vilka regler som gäller för

s k dolda fel. Enligt konsumentköplagen har du ansvar

för eventuella dolda fel hos valparna upp till tre år efter

leverans. Det är viktigt att du har ett försäkringsskydd

som täcker detta, i annat fall kan det bli mycket kännbart

ekonomiskt.

Det kan kännas trist att tala om, men ekonomi är en

faktor när man föder upp en valpkull. Och det är så

här: de första månaderna är det utlägg, utlägg och utlägg

och när man säljer valparna får man förhoppningsvis

igen en del. En ekonomisk buffert är nödvändig.

Mardrömsscenariot är att din tik får en komplicerad

förlossning som slutar med ett kejsarsnitt på jourtid

som visserligen täcks av din försäkring (förutsatt att din

tik har en avelsförsäkring) men där självrisken uppgår

till flera tusen kronor. Du har inga pengar att betala

parningsavgiften till hanhundsägaren som inte vill

skriva på valparnas registreringsansökan innan skulden

är reglerad. Du kan därför inte registrera dina valpar,

och oregistrerade valpar får du inte sälja om du är medlem

i SKK. Det blir en ond spiral som kan vara svår att

komma ur.

www.skk.se/Uppfödning

 

Parningsbeslutet

Att ta del av all information är viktigt men till syvende

och sist handlar ett avelsbeslut om din egen hund.

Försök att se på din tik objektivt. Är hon en helt

och hållet frisk hund? Har hon bra mentalitet? HDprogram

och ögonlysningar i all ära, men vad spelar de

för roll om du har en hund som har ständig klåda eller

magproblem? Som kanske är livrädd när hon träffar

främmande människor eller vägrar gå på hala golv?

Valpar ärver inte bara sina föräldrars företräden (och

provmeriter eller tävlingsvinster ärver de inte alls!),

negativa egenskaper riskerar i lika hög grad att gå i arv

till avkomman.

Det kan vara svårt att själv avgöra vilka kvalitéer ens tik

har, eller saknar. Av den anledningen är det klokt att

också väga in mer erfarna personers åsikter och uttalanden.

Ett, eller ett par besök på utställning brukar ge en

vink om tikens exteriör. Kanske ordnar specialklubben

någon form av anlagsprov för rasens bruksegenskaper

som ni kan delta på. För brukshundsraser (se Svenska

Brukshundklubben för mer information) är det idag

obligatoriskt att föräldradjuren har genomgått Mentalbeskrivning

Hund, MH, för att valpkullen ska kunna

registreras. Också hundar av många andra raser blir

MH-beskrivna vilket tillför kunskap om deras mentalitet.

En provmerit av något slag innebär att du får

registrera valpkullen till rabatterat pris.

När du har bestämt dig för att din tik håller måttet –

hon är på alla väsentliga punkter en bra representant

för rasen, de yttre omständigheterna är tillfyllest och

du har genom olika informationskanaler, intervjuer

och kontakter med hanhundsägare hittat en lämplig

kavaljer, är det dags att vänta på att tiken kommer i löp.

I god tid innan tar du kontakt med hanhundsägaren

och hör efter om denne är villig att låna ut sin hane.

Inom vissa raser har man bestämmelser och rekommendationer

som begränsar hanhundsanvändningen

vilket innebär att en hanhund bara får bli far till ett

bestämt antal kullar och kanske är just den hane du sett

ut redan fullbokad. Det kan också finnas andra skäl för

en hanhundsägare att tacka nej. Det är därför bra att ha

några lämpliga förslag i reserv.

Säger hanhundsägaren ja gör ni upp om ersättning för

parningen. SKK har tagit fram ett parningsavtal där

man skriver ner sin överenskommelse och båda parter

undertecknar avtalet. Det finns en gammal tradition

som jämställer parningsavgiften med priset på en valp,

men generellt kan man väl säga att parningsavgiften

inte följt med i prisutvecklingen. Prata med klubbens

avelsfunktionär om vad ungefär en parning brukar

kosta. En hanhundsägare kan ju sätta vilket pris som

helst på sin hanhunds tjänster, men det är bra om du

som tikägare har en bild av vad som är rimligt. Räkna

med att få betala lite mer för en välmeriterad hanhund.

Det är vanligt att parningsavgiften består av två delar:

språngavgift som man betalar vid parningstillfället och

en avgift för varje valp. Somliga hanhundsägare föredrar

en klumpsumma oavsett antal valpar.

Om du har en hund av en ras som ingår i ett hälsoprogram,

kontrollera noga att hanhunden (och självklart

din tik!) har genomgått relevanta undersökningar före

parningen. Hälsoprogram för ögon kräver vanligtvis en

årlig ögonlysning – i webbtjänsterna SKK Avelsdata och

SKK Hunddata finns senaste undersökningsdatumerna

registrerat. Har du inte tillgång till dator och internet,

be att få se hanhundens intyg.

Om alla bestyr kring parning, dräktighet och valpning

kan du läsa i ”Valpningsboken” som ingår i Uppfödarserien.

Den beskriver det normala förloppet från

parning till dess valparna är leveransklara men den tar

också upp de komplikationer som kan uppstå. Valparnas

mentala utveckling belyses grundligt i ”Beteendeboken”

som ingår i samma serie. Här får du en god inblick

i vad dina valpar fordrar av psykisk och fysisk stimulans

under sin uppväxt och vad du och din familj spelar för

roll för valparnas utveckling till trevliga hundar.

Många uppfödare har ett så kallat kennelnamn. Ett

kennelnamn är unikt för varje uppfödare och står

framför hundens namn i registreringsbeviset. Vill du

ha ett kennelnamn då du registrerar dina valpar måste

du ansöka om det i god tid. Namnet ska godkännas av

såväl SKK som FCI - Fédération Cynologique Internationale

(FCI) som är en internationell sammanslutning

av kennelklubbar världen över, och processen kan

ta över 6 månader. Kennelnamn är obligatoriskt för

uppfödare som registrerar sin tredje kull, men för dina

första två kullar behöver du inte ha ett kennelnamn om

du inte vill.

 

Sälja valpar

I ”Juridikboken”, också den en del av SKKs bokserie för

uppfödare, kan du läsa om vilka lagar och regler som

gäller vid överlåtelse och försäljning av hundar, valpar

såväl som vuxna. Det kan tyckas underligt, men ur

köpsrättsligt perspektiv jämställs en hund med vilken

vara som helst. Tax eller TV, pudel eller tvättmaskin,

samma lagstiftning gäller. Det betyder att säljaren har

ett ansvar för varan också efter leverans. Uppstår, eller

framkommer ett fel som bedöms ha funnits vid leverans

Svenska Kennelklubben www.skk.se 08-795 30 00

men varit dolt, blir uppfödaren i regel ersättningsskyldig.

Det är därför viktigt att uppfödaren har ett

heltäckande försäkringsskydd, kontrollera detta med

ditt försäkringsbolag för hund.

För att få registrera en valpkull måste man vara medlem

i Svenska Kennelklubben, antingen genom en läns- eller

specialklubb, eller genom en associerad rasklubb.

Som medlem i SKK får du inte sälja dina valpar oregistrerade.

Det är också obligatoriskt för dig att använda ett köpeavtal

”med av SKK fastställt innehåll” när du säljer dina

valpar. Köpeavtal för kullen får du från SKK i samband

med att dina registreringsbevis är klara. Vill du placera

en valp eller vuxen hund hos en så kallad fodervärd,

gäller även här att SKKs avtal ska användas.

I Sverige råder avtalsfrihet. Det innebär att två myndiga

personer kan upprätta vilken sorts avtal de vill, utan

att det på något vis är lagvidrigt (men vid en tvist kan

Tingsrätten finna villkoren oskäliga, men det är en

annan historia). Däremot måste du som medlem i SKK

följa organisationens regelverk och i Grundreglerna slås

det fast att SKKs köpe- och fodervärdsavtal ska användas

vid försäljning eller överlåtelse.

Hur hittar jag då köpare till mina valpar? De allra flesta

rasklubbar erbjuder sina medlemmar valphänvisning.

Ta reda på vilka krav som ställs på föräldradjuren för att

kullen ska kunna förmedlas via rasklubben redan innan

du parar din tik.

Annonsering via SKKs medlemstidning Hundsport når

också många hundintresserade.

Många, många kennlar och uppfödare har idag egna

hemsidor och det är ett utmärkt sätt att göra reklam för

sina hundar och valpar.

Det finns flera sajter på internet där det är möjligt att

saluföra sina valpar. Det kan fungera bra, men risken

är att söta valpbilder lockar till impulsköp. Den person

som istället söker sig via en rasklubb vidare till specifika

kullar har i regel genomgått en längre beslutsprocess

vilket minskar risken för felköp.

Till sist är det ändå du som uppfödare som bestämmer

om en valpköpare håller måttet eller inte. Det kan vara

svårt att avgöra, särskilt i början av ens uppfödarkarriär.

Det bästa är att fråga valpköparen så mycket som

möjligt och att träffa personen ifråga innan du lovar

bort någon av dina valpar.

Dina valpar ska levereras till sina nya ägare med alla

erforderliga papper:

köpeavtal

registreringshandlingar

veterinärbesiktningsintyg som inte får vara äldre än 7

dagar.

de flesta uppfödare bifogar även en lista där det står hur

ofta och hur mycket valpen ska äta, när den ska avmaskas

och när den ska vaccineras mot valpsjuka.

Valpen får inte heller levereras före den uppnått 8

veckors ålder och den ska vara ID-märkt vid leverans,

antingen i form av tatuering eller microchip.

Via SKKs Ägarregister finns det möjlighet att hitta

ägaren till en upphittad hund dygnet runt. Läs mer om

hur man ägarregistrerar sin hund i vår register. Utöver

detta finns ett obligatoriskt, centralt hundregister, som

Jordbruksverket är ansvarig myndighet för. Det finns

ingen koppling mellan dessa två ägarregister.

Uppföljning

•

 

Dina valpar är sålda, valplådan är renskurad och undanställd,

din tik är ensam om din uppmärksamhet

igen - är din tid som uppfödare slut nu?

•

 

Inte alls! Snarare kan man säga att den går in i en ny

fas. Dina valpköpare kommer att ha tusen frågor och

bekymmer om sina små hundar och du är experten

de vänder sig till. Har ni en god kontakt betyder det

också att du får se den andra sidan av myntet: de

kommer att ringa dig för att berätta om framsteg på

valpkursen eller rosetter från utställningsringen.

•

 

Sammanfattningsvis kan man konstatera att en god

kontakt med valpköparna gör det möjligt för dig att

följa upp och utvärdera din valpkull. Vad ärvde de

från sina föräldrar, exteriört och egenskapsmässigt? Är

de friska och sunda, är deras ägare nöjda med dem?

Kort sagt, blev det som du förväntat dig?

•

 

Alla de kunskaper du får och de erfarenheter du gör

genom att följa dina valpar upp vuxen ålder har du

nytta av i framtiden, den dag du känner att det kanske,

kanske är dags att planera för en valpkull igen.

 

Svenska Kennelklubben www.skk.se 08-795 30 00

 

Uppfödarkommittén tackar Hanne Winninge för följande kåseri kring regler, rekommendationer och lagar!

 

Regler, rekommendationer och lagar.

Av Hanne Winninge

De senaste veckorna har det liksom hopat sig händelser, konversationer och läsglimtar som allihop på ett eller annat sätt rör regler, lagar och rekommendationer. Det har fått mig att tänka lite grann till hur man kan ställa sig till saker och hur man kan välja att förhålla sig till alla dessa paragrafer som finns.

Jag tänker inte upprätthålla mig vid rekommendationerna om damers klädsel vid badmintonmästerskap, eller lagar om stängselbyggen. Inte heller tänker jag filosofera mer om vilka regler elektriker behöver följa i sin branscorganisation. Nej jag håller mig till det jag kan: hundar och hundverksamhet.

Det finns lagar om hur man får hålla hund/djur i Sverige. Det är djurskyddslagar och givetvis finns det då underliggande bestämmelser som styr hur detta ska kontrolleras. Som uppfödare/hundägare är det din skyldighet att ta reda på vilka mått som gäller för rastgårdar, valpboxar, hundrum etc. Du måste känna til hur dräktiga djur får transporteras och på vilket sätt du får avla för att inte bryta mot Sveriges lagar.Ibland blir saker lite konstiga, men syftet är i alla fall att djur i Sverige ska skötas på ett bra sätt, sett ur djurskyddslagstiftningens perspektiv.

Om du är medlem i SKK-organisationen så har du också fler bestämmelser och regler att rätta dig efter. Vi börjar med SKK:s grundregler som alla medlemmar ska vara införstådda med. I dessa regleras till exempelvis uppförande vid prov, hur man får bedriva avel samt hur beslutsordningen ser ut inom organisationen. Är du dessutom med i en ras-eller specialklubb så finns det med största sannolikhet rekommendationer om hur man ska planera sin avel inom just den specifika rasen, t.ex. RAS och valphänvisningsregler etc.

Alla de här reglerna, lagarna, bestämmelserna och rekommendationerna har du skyldighet att själv ta reda på och hålla dig á jour med. Man kan inte använda okunskap som ursäkt för att boxarna är för små, inavelsgraden för hög, tiken för ung eller något annat regelbrott man gjort. Med alla dessa regler/lagar/rekommendationer från så många olika organisationer och klubbar så vill det till att man har ett genuint intresse för föreningsarbete om man ska föda upp hundar. För det räcker inte med att läsa lagen om djurskydd, SKK:s grundregler eller de nya tävlingsbestämmelserna. De är våra styrande dokument men för att få den hela bilden över rekommendationer och utvecklingen inom hundvärlden så behöver du följa din rasklubbs arbete, din specialklubbs arbete, central SKK:s arbete, både i CS och de olika kommittéernas arbeten. Visst kan du skriva och fråga om nyheter, men det allra enklaste är ju faktiskt att följa arbetet genom protokollen. Om du tar för vana att alltid läsa protokollen från dina klubbars olika styrelser och kommittéer, så är du alltid insatt i nya regler/förhållningssätt/rekommendationer och kan veta att du gör ditt allra bästa för att ha koll på vad som händer.

Visste du t.ex att liggplatsen för hunden i hundgården ska vara minst 50 cm men HELST hundens mankhöjd? Visste du att utställningsdomarna fått sig ålagt att se efter att hundarna på utställningen ska ha sina morrhår kvar? Visste du att FCI hade möte med sina medlemsländer om exteriöra överdrifter i samband med den europeiska vinnarutställningen i Leeuwarden? Visste du att man numera kan tävla officiellt i rallylydnad? Visste du att man inte får para två hundar som båda är kända BÄRARE av merleanlaget med varandra?

Jag älskar protokoll, de ger mig insikt och de ger mig möjlighet att redan tidigt i beslutsprocessen kunna göra min röst hörd. Besök hemsidor, webbplatser och ta del av informationen - det är inte bara roligt och informativt men det gör dig säkrare på att du till bästa förmåga uppfyller alla de krav som ställs på dig!

 

Tvångsparnings problematiken

 

Efter att ha läst Hundsport nr 5/2011 känner jag mig manad att föra ett mycket intressant ämne på tal. I detta nummer tar nämligen ”hundpsykologen” Anders Hallgren upp det mycket viktiga ämnet tvångsparning. Ett ämne som inte bara är ytterst komplicerat utan även kan vara mycket känsloladdat. Genom att vända mig till rastidningen för Staffordshire bullterrier, Staffetten, hoppas jag att vi kan bli den första rasklubb som kan närma oss ämnet genom diskussion utan negativa inslag. Min mening med denna artikel är inte att anklaga någon eller några, då jag vet att de uppfödare som läser denna tidning är oerhört seriösa och att de sätter sina hundars fysiska och psykiska hälsa främst. Men ämnet måste komma på tal och jag önskar att ni hunduppfödare vill ta ämnet till era hjärtan och markera med ett tydigt ställningstagande, så att denna negativa behandling av våra tikar kan få ett avslut.

 

Gällande bestämmelser

Enligt Jordbruksverkets föreskrifter och allmänna råd om hållande av hund och katt (SJVFS 2008:5) uttrycks det i 2 kap 17 § att ”Tvångsparning av tikar får inte förekomma. Med tvångsparning menas att tvinga tiken till parning genom att hålla fast tiken trots att tiken uttrycker obehag eller försöker komma undan”. Jordbruksverkets föreskrift SJVFS 2008:5, kap 2, 17 § är mycket tydlig i sin formulering, men problematiken kring tvångsparning är ändå ett faktum då själva händelseförloppen är subjektiv. Det finns många orsaker till att parningen inte går som förväntat. Tiken kanske inte är villig att bli parad just denna dag eller med den utvalda hanhunden. Därtill kanske inte hundägarna har tillräcklig kunskap i hundens naturliga parningsbeteende. Dessa parametrar kan ligga till grund för att en tvångsparning sker. Bristande kunskap är ofta en bidragande orsak till tvångsparning, men även ekonomisk vinning och hundägare som har rest långväga för en parning och inte vill åka hem ”tomhänta”.

 

Tvångsparningsmetoder

Det finns flertalet metoder som används vid tvångsparning. Det kan vara alltifrån att tiken hålls fast, trots att hon tydligt markerar att hon inte är intresserad/redo, när hanen gör parningsförsök; i vissa fall tvingas tiken ha munkorg då hon hålls fast, för att hon inte ska kunna rikta bett mot hanhund eller ägare. Det förekommer även användande av trånga gångar, där tiken inte kan vända sig om eller komma undan, samt att hundarna placeras i små rum, där sedan tiken får klara sig bäst hon kan.

 

Orsaker till ovilja

Det finns alltid en orsak till att tiken inte är villig att para sig med den specifika hanhunden. Det kan bero på att det är fel dag i löpcykeln. Oseriösa hundägare kan ha en felaktig uppfattning om när det är rätt dag för parning. Vidare har varje specifik tik sina särskilda intervaller både inom och mellan löpperioder. Om tiken befinner sig i höglöp och är redo att bli parad, kan avgöras genom att se om tiken tillåter hanhunden att nosa och slicka på henne, är aktiv under förspelet, samt till slut står still under parningen. Är tiken i förlöpet är vulvan för hård för att kunna ta emot hanhundens penis, parning under denna period medför därför smärta hos tiken. Stress och rädsla är andra möjliga orsaker till att tiken inte är parningsvillig, samt fysiologiska hinder som t.ex. missbildningar eller förträngningar i slidan, slidkatarr eller övriga fysiologiska hinder såsom ryggproblem. Många tikar har även sin egen preferens, dvs. sin egen uppfattning om vilken hanhund som är den mest lämpade att avla på för att få den ultimata genuppsättningen på avkomman. Denna preferens bidrar också till att undvika inavel i populationen. Genom att tvinga tiken till en parning medför detta förutom lidande för tiken även negativa följder för hundrasen/hundpopulationen, då inte de bästa genetiska kombinationerna får avkommor tillsammans. Hanhunden, som tiken väljer att bli fader till hennes avkommor, ska vara den mest attraktiva av de tillgängliga hanarna. Tiken selekterar utifrån hanhundens sociala beteende, samt tidigare erfarenheter av olika raser och miljöer, snarare än skönhet, dvs. renrasighetssynpunkt ur människans synvinkel.

 

Våldtäkt bland hundar

Flera intressanta vetenskapliga studier har gjorts om herrelösa tikars preferens och deras parningsbeteenden i Indien. Forskarna som genomförde studien, upptäckte ett parningsbeteende som i vissa fall resulterade i, vad forskarna ansåg som, våldtäkt bland hundarna. Beteenden som tiken uppvisade under dessa såkallade våldtäkter var: vilja röra sig mycket, trycka vulvan mot marken, skälla/morra och att rikta bett mot hanhunden. Genom dessa studier har vi fått kunskap om hur en tik beter sig om hon upplever obehag gentemot en parningsvillig hanhund. Alla dessa tecken bör vi vara vaksamma på och det är mycket viktigt att vi avläser och lyssnar till vad våra tikar förmedlar och ger dem möjlighet att sköta sin parning utifrån sitt naturliga beteende. 

 

Negativa konsekvenser

Olika hinder såsom skillnader i kroppsstorlek, höga staket eller stängsel brukar inte utgöra några större problem för att få till en parning mellan två villiga individer. Tyvärr är det när människan går in och styr avelsselektionen som det börjar uppstå parningsproblem och därmed ökar även risken för tvångsparningar. Konsekvenserna av tvångparning kan, på många plan, bli förödande för både tik, hundägare och raspopulationen/hundpopulationen. Om tiken har utsatts för tvångsparning kan hon vid nästa parningstillfälle visa sig stressad och till och med rädd. En tvångsparad tik kan vara svår att återigen få parad då hon tydligt minns vilket obehag en parning kan innebära. Tiken kan på sikt även få problem med andra hundar och miljöer som påminner henne om tvångsparningstillfället. En tvångsparning kan även påverka valparna i fosterstadiet om tiken efter tvångsparningen förknippar olika miljöer, hundar, människor och sammanhang som mycket stressande. Stresshormonerna som tiken frisätter, påverkar fostren under dräktighetsperioden, vilket kan leda till att valparna från denna tik kan födas med mer stresskänslighet, dvs. högre andel stresshormoner. Detta i sin tur kan påverka avkommans utveckling, dvs. hunden blir mer lättstressad som vuxen. Om tikägaren är närvarande vid tvångsparningen och delaktig kan detta även leda till att relationen till husse/matte blir förändrad, då kan hunden få sämre förtroende för sin/sina ägare. Hundpopulationen, eller rättare sagt raspopulationen blir även lidande av tvångsparningar, då tikens preferenser förbises och den naturliga genetiska variationen sätts ur spel.

 

En seriös hunduppfödare bör respektera tikens vilja och ta hänsyn till tikens naturliga löpcykel. Om tiken för dagen inte verkar intresserad av en parning bör tid ges för att hon ska hinna komma i rätt dag i löpcykel, dvs. bli redo. Föredrar inte tiken den utvalda hanhunden, bör en annan lämplig kandidat väljas. En seriös hunduppfödare respekterar sin tiks vilja om än det ibland kan vara omständigt, allt för att slippa utsätta henne för övergrepp och lidande.

 

Eva-Lena Svensson

Kand. biologi med inriktning djurskydd